Om boken: 1888 / "...Styopa tittade upp, - på toppen var det en månad och ljusa stjärnor brann, och det fanns inget nummer för dem. Och de avlägsna stjärnorna verkar blinka mot honom. Stan såg in i sin farfars ansikte och ryste och ryggade tillbaka. Farfars håliga ögon gnistrade mot månen, som om de levde, och ett leende tycktes flimra på hans iskalla läppar. Och Stepa blev fruktansvärt rädd, och han sprang hem utan att känna marken under sina fötter.…»